Lamprey Linux

Linuxnyheter, guider och reviews på svenska!

Minireview av Arch Linux

leave a comment »

Som ung gymnasiestuderande i slutet på 90-talet med mycket tid över älskade jag att testa och pilla med olika linuxdistributioner. Nu, 10 år senare, har min ungdomliga nyfikenhet mer ersatts av ett krav på en daglig fungerande linuxmaskin. Detta har gjort att jag de senaste åren kört Ubuntu av den enkla anledningen att det är en robust och välfungerande distro med gott om stöd om man mot förmodan skulle stöta på problem. Idag tänkte jag dock göra en minireview av en annan dist, nämligen Arch Linux som jag har testat under en vecka.

Arch Linux har devisen ”A simple, lightweight distribution”. Med simple menar man utan onödiga tillägg, modifieringar eller andra komplicerande faktorer snarare än för nybörjaren. Detta visar sig redan under installationen. Disten kommer som en liten iso-fil utan möjlighet till ett så kallat live-läge, ja faktiskt helt utan en x-baserad installation.

Archs filosofi är att under installationen bara installera det absolut nödvändigaste för att sedan lägga till allt ”extra” i efterhand. ”Extra” i det här fallet betyder tex. X, GNOME/KDE, firefox, webserver eller vad du nu kan behöva. Själva installationen består av fem steg och är över på bara tio minuter. Steg ett är att partitionera hårddisken och välja filsystem. I steg två och tre väljer och installerar du paket att installera, vilket är betydligt mindre avancerat än vad det låter då valmöjligheterna är små. Steg 4 är intressant då du här har möjlighet att göra inställningar i systemet. Detta sker dock inte genom några guider eller liknande utan du presenteras med en lista med inställningsfiler som du sedan får öppna och editera efter eget tycke. Installationen avslutas med att GRUB eller lilo installeras. Efter en reboot lämnas du vid en terminalprompt och är du ovan vid att styra linux från kommandoprompten kan det nu kännas lätt panikartat.

O mama, vad gör jag nu?

Efter inloggning är det läge att installera X och en fönsterhanterare. Allra först bör du dock uppdatera systemet vilket görs med kommandot pacman -Syu (mer om pacman nedan). Efter detta installerar du x och exempelvis gnome med kommandot pacman -S xorg gnome. Några Archutvecklare gör en lätt modifierad utgåva av KDE som jag testat (installeras med kommandot pacman -Syu kdemod) och får då följande tjusiga desktop:

Nyinstallerat Arch med KDEmod

Detta var en mycket snabb genomgång av en installation av Arch Linux. För kompletta instruktioner kolla följande excellenta guide: http://wiki.archlinux.org/index.php/Official_Arch_Linux_Install_Guide
Nu tänkte jag gå igenom några av de egenheter som gör Arch Linux till just Arch linux.

Uppstart och inställning
Uppstarten av Arch sköts med BSD-liknande init system. Fördelen med detta är att det är väldigt snabbt och enkelt att ställa in vad som ska startas. Dessa inställningar ligger framförallt i textfilen /etc/rc.sysinit som sedan anropar filer i /etc/rc.d/. På samma sätt ligger de flesta av inställningarna för Arch i filen /etc/rc.conf. Detta kan tyckas väldigt simplistiskt men detta är samtidigt en styrka. Du vet precis var dina inställningar sparas.

Pacman
Som pakethanterare använder Arch Linux pacman (PACkage MANager, att ingen kom på det namnet innan?!). Pacman liknar i mångt och mycket apt eller yum. Till pacman finns ett flertal olika GUIs att välja på. Pacman saknar dock en funktion jag älskar i apt-get, att kunna tabba fram vilka paket som matchar en specifik startsträng. Mer intressant är kanske Arch’s andra system för hantering av paket som distribueras som källkoder för kompilering på den egna maskinen, kallat ABS. Föregångaren på ”egenkompilering” är ju Gentoo, en linuxdistribution där alla paket kompileras lokalt. Enligt förespråkarna ger detta ett mycket snabbt system men med den stora nackdelen att det tar lång tid att installera nya paket. Det fina med Arch är att du kan välja om du vill installera ett paket som en binär eller kompilera det själv.

Snabbhet

Arch Linux sägs vara mycket snabbt och detta då av främst tre anledningar. För det första, som nämnts ovan, du kan välja att kompilera kritiska paket själv vilket teoretiskt ska göra dem snabbare. För det andra, är hela disten kompilerad för i686 eller senare processorer (Alltså Pentium II/AMD K6). Detta gör att kompilatorn kan utnyttja senare funktioner i moderna processorer. Slutligen, och den kanske viktigaste faktorn, ligger i systemets enkla uppbyggnad. Genom att göra systemet minimalt och tvinga användaren att själv installera precis det han eller hon behöver kan antalet bakgrundsprocesser hållas på en minimal nivå. I exempelvis Ubuntu startas en hanterare för Bluetooth automatiskt, hur många behöver den? Då jag testat Arch i en virtuell maskin har jag ingen direkt känsla för hur snabbt det är. Jag planerar dock installera även Ubuntu i en dylik och köra några tester.

Rullande utgåva

Arch kör med så kallade rullande utgåvor (”rolling releases”). Detta betyder att man inte, som exempelvis Ubuntu, ger ut en given version två gånger om året utan snarare att du när du laddar hem och installerar en iso är det bara en snapshot av de senaste paketen. Detta medför att du med det enkla kommandot pacman -Syu har ditt system helt uppgraderat och du kommer aldrig behöva göra en dist-upgrade. Fördelen är att du inte behöver vänta på nästa utgåva för att få det senaste paketen.

Annonser

Written by Lenny

maj 4, 2008 den 3:41 e m

Publicerat i Reviews och tester

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: