Lamprey Linux

Linuxnyheter, guider och reviews på svenska!

Archive for maj 2008

Baobab eller var försvann mitt hårddiskutrymme?

with one comment

Häromdagen laddade jag ned en linux-isofil när jag fick meddelandet att min hårddisk var full. Glädjande nog verkade datorn helt opåverkad av att hårddiskutrymmet var slut, något man absolut inte är bortskämd med i Windows, men vart hårddiskutrymmet tagit vägen hade jag självklart ingen aning om. I sådana här lägen är Baobab/Diskanvändningsanalysatorn ovärderlig!

Baobab (Apbrödsträd på svenska) är ett GNOME-program för att analysera diskanvänding som vi på LL gillar mycket. I den här posten ska vi göra en genomgång av programmet.

Som väntat installerar du baobab med kommandot:

sudo apt-get install baobab

Du hittar det sen under Program-> Tillbehör -> Diskanvändningsanalysatorn och möts av följande startscreen:

Baobab låter dig analysera diskanvänding antingen genom att scanna av hela hårddiskar, mappar eller nätverksanslutna enheter. Om du klickar på ”Sök av filsystem” kommer baobab gå igenom alla mappar och filer monterade och analysera dess storlek. Det som gör baobab så trevligt är sedan sättet varpå det presenteras, se nedan:

Storleken på tårtbiten är proportionell mot mappstorleken. Du kan hela tiden klicka på en tårtbit för att se underkatalogens storlek. Det som gör diagrammet så användbart är att det visar mappstorlek flera nivåer ned i filsystemsträdet.

För att sammanfatta är baobab det ultimata programmet för att hitta och ta bort stora filer och kataloger. Med ett smart och intuitiv användargränssnitt är det en riktig pärla bland GNOME-programmen.

Annonser

Written by Lenny

maj 12, 2008 at 9:25 f m

Publicerat i Guider

Världens roligaste seriestripp?

with one comment

Written by Lenny

maj 7, 2008 at 5:11 e m

Publicerat i Just for fun

Installera Funpidgin i Ubuntu – the easy way

leave a comment »

Som du säkert vet skedde det för ett tag sedan en fork av Pidgin. Det nya Funpidigin föddes ur ilskan över att de under lång tid nonchalanta Pidginutvecklarna vägrat lyssna på användarna. Det hela rann över bägaren när senaste Pidigin saknar möjlighet att ändra storleken på rutan där texten skrivs. Här följer nu en miniguide på hur du installerar Funpidgin i Ubuntu. Denna guide använder de debs som Funpdiginutvecklarna tillhandahåller vilket gör installationen betydligt smidigare. Dock går du miste om de allra senaste funktionerna som enbart finns om du kompilerar själv. Jag hoppas kunna återkomma med en guide hur du installerar från SVN inom en snar framtid.

1) Gör en backup av katalogen med inställningar innan du börjar. Om du följer denna guiden kommer ingenting att raderas men det är alltid säkrast att ta en backup.

cp -R ~/.gaim ~/.gaim_old

2) Ta sedan bort allt som har med gamla Pidgin att göra. Det görs med:

sudo apt-get remove pidgin finch pidgin-data libpurple0

3) Funpidgin finns för närvarande inte i någon av Ubuntus repositories så därför krävs det att den laddas ned som en .deb-fil:

wget http://mesh.dl.sourceforge.net/sourceforge/funpidgin/funpidgin_2.4.1-0ubuntu1_i386.deb

4) Installera med kommandot:

sudo dpkg -i funpidgin_2.4.1-0ubuntu1_i386.deb

4) Nu kan du ta bort deb-filen

rm funpidgin_2.4.1-0ubuntu1_i386.deb

Grattis, du har nu Funpidgin installerat! Förvirrande nog heter dock programmet fortfarande Pidgin och startas på samma sätt som vanliga Pidgin. Funpidgininställningarna finns på två ställen. För att manuellt kunna justera textinputrutan går du in under Verktyg -> Insticksmoduler och klickar för ”Entry area manual resizing”.

Övriga Funpidgininställningar hittar du i fliken ”Funpidgin” under Verktyg-> Inställningar.

Så var det klart! In your face pidginutvecklare! 😉

Written by Lenny

maj 6, 2008 at 12:14 e m

Publicerat i Guider

Minireview av Arch Linux

leave a comment »

Som ung gymnasiestuderande i slutet på 90-talet med mycket tid över älskade jag att testa och pilla med olika linuxdistributioner. Nu, 10 år senare, har min ungdomliga nyfikenhet mer ersatts av ett krav på en daglig fungerande linuxmaskin. Detta har gjort att jag de senaste åren kört Ubuntu av den enkla anledningen att det är en robust och välfungerande distro med gott om stöd om man mot förmodan skulle stöta på problem. Idag tänkte jag dock göra en minireview av en annan dist, nämligen Arch Linux som jag har testat under en vecka.

Arch Linux har devisen ”A simple, lightweight distribution”. Med simple menar man utan onödiga tillägg, modifieringar eller andra komplicerande faktorer snarare än för nybörjaren. Detta visar sig redan under installationen. Disten kommer som en liten iso-fil utan möjlighet till ett så kallat live-läge, ja faktiskt helt utan en x-baserad installation.

Archs filosofi är att under installationen bara installera det absolut nödvändigaste för att sedan lägga till allt ”extra” i efterhand. ”Extra” i det här fallet betyder tex. X, GNOME/KDE, firefox, webserver eller vad du nu kan behöva. Själva installationen består av fem steg och är över på bara tio minuter. Steg ett är att partitionera hårddisken och välja filsystem. I steg två och tre väljer och installerar du paket att installera, vilket är betydligt mindre avancerat än vad det låter då valmöjligheterna är små. Steg 4 är intressant då du här har möjlighet att göra inställningar i systemet. Detta sker dock inte genom några guider eller liknande utan du presenteras med en lista med inställningsfiler som du sedan får öppna och editera efter eget tycke. Installationen avslutas med att GRUB eller lilo installeras. Efter en reboot lämnas du vid en terminalprompt och är du ovan vid att styra linux från kommandoprompten kan det nu kännas lätt panikartat.

O mama, vad gör jag nu?

Efter inloggning är det läge att installera X och en fönsterhanterare. Allra först bör du dock uppdatera systemet vilket görs med kommandot pacman -Syu (mer om pacman nedan). Efter detta installerar du x och exempelvis gnome med kommandot pacman -S xorg gnome. Några Archutvecklare gör en lätt modifierad utgåva av KDE som jag testat (installeras med kommandot pacman -Syu kdemod) och får då följande tjusiga desktop:

Nyinstallerat Arch med KDEmod

Detta var en mycket snabb genomgång av en installation av Arch Linux. För kompletta instruktioner kolla följande excellenta guide: http://wiki.archlinux.org/index.php/Official_Arch_Linux_Install_Guide
Nu tänkte jag gå igenom några av de egenheter som gör Arch Linux till just Arch linux.

Uppstart och inställning
Uppstarten av Arch sköts med BSD-liknande init system. Fördelen med detta är att det är väldigt snabbt och enkelt att ställa in vad som ska startas. Dessa inställningar ligger framförallt i textfilen /etc/rc.sysinit som sedan anropar filer i /etc/rc.d/. På samma sätt ligger de flesta av inställningarna för Arch i filen /etc/rc.conf. Detta kan tyckas väldigt simplistiskt men detta är samtidigt en styrka. Du vet precis var dina inställningar sparas.

Pacman
Som pakethanterare använder Arch Linux pacman (PACkage MANager, att ingen kom på det namnet innan?!). Pacman liknar i mångt och mycket apt eller yum. Till pacman finns ett flertal olika GUIs att välja på. Pacman saknar dock en funktion jag älskar i apt-get, att kunna tabba fram vilka paket som matchar en specifik startsträng. Mer intressant är kanske Arch’s andra system för hantering av paket som distribueras som källkoder för kompilering på den egna maskinen, kallat ABS. Föregångaren på ”egenkompilering” är ju Gentoo, en linuxdistribution där alla paket kompileras lokalt. Enligt förespråkarna ger detta ett mycket snabbt system men med den stora nackdelen att det tar lång tid att installera nya paket. Det fina med Arch är att du kan välja om du vill installera ett paket som en binär eller kompilera det själv.

Snabbhet

Arch Linux sägs vara mycket snabbt och detta då av främst tre anledningar. För det första, som nämnts ovan, du kan välja att kompilera kritiska paket själv vilket teoretiskt ska göra dem snabbare. För det andra, är hela disten kompilerad för i686 eller senare processorer (Alltså Pentium II/AMD K6). Detta gör att kompilatorn kan utnyttja senare funktioner i moderna processorer. Slutligen, och den kanske viktigaste faktorn, ligger i systemets enkla uppbyggnad. Genom att göra systemet minimalt och tvinga användaren att själv installera precis det han eller hon behöver kan antalet bakgrundsprocesser hållas på en minimal nivå. I exempelvis Ubuntu startas en hanterare för Bluetooth automatiskt, hur många behöver den? Då jag testat Arch i en virtuell maskin har jag ingen direkt känsla för hur snabbt det är. Jag planerar dock installera även Ubuntu i en dylik och köra några tester.

Rullande utgåva

Arch kör med så kallade rullande utgåvor (”rolling releases”). Detta betyder att man inte, som exempelvis Ubuntu, ger ut en given version två gånger om året utan snarare att du när du laddar hem och installerar en iso är det bara en snapshot av de senaste paketen. Detta medför att du med det enkla kommandot pacman -Syu har ditt system helt uppgraderat och du kommer aldrig behöva göra en dist-upgrade. Fördelen är att du inte behöver vänta på nästa utgåva för att få det senaste paketen.

Written by Lenny

maj 4, 2008 at 3:41 e m

Publicerat i Reviews och tester

Att dela en duva – den fria mjukvaruvärlden visar sina styrka

leave a comment »

Det rapporeterades nyligen om att FOSS-världens mest populära messagingklient, Pidgin, nu forkats (dvs en grupp utvecklare har bestämt sig för att kopiera koden och starta en oberoende utveckling av den). Sprunget ur Pidgin kommer nu ett program med det något löjligt låtande namnet Funpidgin . Anledningen till forken? Jo, storleken på rutan där meddelandetexten skrivs in i ej går att justera, något som Pidginutvecklarna vägrat ändra på.

Exemplet med Pidgin visar på en av FOSS-världens stora styrkor, om man är missnöjd med mjukvaran tar man helt enkelt och ändrar på den. Vad skulle hända om exempelvis MSN Messenger hamnade i samma sits. Antagligen skulle vi få vänta på releasen av Windows 7 och hoppas på att utvecklarna på Microsoft lyssnar till användarna och ändrar mjukvaran.

Vad kommer då slutresultatet av Pidgin-forken att bli? Min gissning är att Pidgin-utvecklarna till slut ger med sig och sväljer Funpidgins förändringar. Det har vi sett förrr med exempelvis Compiz och Beryl som blev Compiz Fusion.

Written by Lenny

maj 4, 2008 at 12:18 e m

Publicerat i Open Sourcescenen